En liten dust med barn!

Idag har det varit en skön dag med bara 
en massa slapp och slö.
Eftersom Lindah inte sovit en blund natten till idag
så fick hon lägga sig tidigt ikväll.
Så jag tog hand om barnen och såg till att dem lade sig i tid.
Tills för en stund sedan märkte jag att den äldsta dottern fortfarande var vaken.
Går då till slut in på hennes rum och ser henne
använda sin telefon fast hon inte får det. 
Säger då till henne att hon skall ge mig den. 
Vilket hon vägrade, men istället lade den på golvet. 
Hon får inte ens ha telefonen på rummet när hon ska sova.
Man vet ju att barnen använder telefonen då.
Tog då telefonen ifrån henne samt laddaren och lade de i köket. 
Efter en stund kommer hon ut från rummet efter att hon
hört telefonen vibrera.
Är alltså någon som skriver till henne.
Fast hon sa"Jag lyssnade bara på musik"
Vilket hon inte heller får. 
Så jag sade då till henne att hon inte fick svara sina vänner
som kontaktat henne ikväll. 
Då blev hon sktisur och sa "du är inte min pappa och du bestämmer inte över mig!"
I detta fall kände jag mig underlägsen men svarade istället. 
"Nej, det är jag inte. Men eftersom mamma sover och jag vet att du inte får så gör jag såhär!"
Låt oss nu tänka tillbaka lite...
Vi säger typ 90-talet!
Inte en endaste UNGE hade en mobiltelefon och visste knappt vad det va för någonting. ¨
Visst det fanns ju, men va inte så många som hade det.
På den tiden va man faktiskt med sina vänner istället för att vara ute på "nätet" eller mobiliserade. 
Det är ju nästan fy skam över oss nu. 
Att man har kunnat tillåta datorer, telefoner och surfplattor "ta över världen" 
Jag kan erkänna att jag är mobilberoende och har ett visst behov av dator.
Men jag låter det fan inte ta över mitt riktiga sociala liv.