Borta bra men hemma bäst!

Nu är jag äntligen hemma efter en lång vecka i Göteborg. Har varit både roligt och spännande men också lite halv tråkigt där nere. Har tyvärr inga bilder där ifrån. Men kan berätta lite om vad jag gjorde. Jag åkte ner för att träffa en vän som jag inte hade träffat på 6 hela år. Så det var kul att äntligen få träffa honom. Väl där nere så gjorde vi egentligen inte så mycket mer än att festa och äta gott. Lyckades bli ca 7000 kr fattigare men det drabbar ingen fattig. Haha, skämt och sido. ;)
Det tråkiga i det hela var att jag tappade bort min telefon så fick köpa mig en ny. Sedan i Söndags så var jag och min vän ute och åt och drack gott. Men när vi lyckats tappa bort varandra så skulle jag fråga någon var ifrån spårvagn nr 11 går från och från vilken sida av torget så fick jag till svar: " ja, jag är från Göteborg!  "
Var ju inte direkt ett trevligt bemötande kan jag tycka tyvärr. Strax efter det träffar jag på 2 st andra super gulliga pch snälla killar i min ålder. Ställde då samma fråga. Och dom typ " Vi e inte här ifrån " Attans sa då jag och att min mobil dör vilken sekund som helst. Dem sa att de kunde ladda min telefon ett tag för dem hade en laptop med sig. Så dem gjorde det åt mig så jag kunde ringa ut och för att kolla spårvagnar. Väldigt trevligt bemötande. ;) ♥
Sånt folk gillar jag skarpt.
Medan vi sitter där och laddar telefon så kommer snubben jag frågade tidigare och stallde sig framför mig fast ca 2-3 meter ifrån och bara glodde. De andra killarna frågade då mig om jag kände människan. Och det gjorde jag inte. Helt plötsligt tar snubben fram ett vasst föremål och yttrar sig några ord om att han skulle hugga mig. De andra killarna sade nåt om att han skulle lägga ner. Snubben går iväg ett par meter till ner mot Nordstan stannar till och säger att jag bråkat med honom. Vilket dock inte stämde. Snubben tar fram föremålet igen svänger lite med den och säger " Jag ser dig ensam snart och då hugger jag dig, äe det förstått?! "
Jag typ svarade okej och nickade. Snubben går sin väg ytterligare mot Nordstan och försvinner. Jag må säga att han såg inte riktigt frisk ut. Mycket stort vårdbehov hade han. Strax efter det får jag i alla fall em väg förklarad till spårvagnen och går dit. Där hittade jag min vän och berättade för honom om vad som just hade hänt. Han typ " Okej, men jag då? Jag höll på att bli nedslagen. " Nu ska jag fortsätta morgonen med en massa kaffe och cigg.

C Ya ♥