Sviken och sårad!

Ja, tyvärr kommer det ett sådant där tråkigt inlägg. 
Men ibland händer det att det blir av bara farten. 
Därför finkammar jag skriveriet efter att ha skrivit klart detta med. 
Såhär är det:
Jag känner mig sårad, sviken och bara i vägen..
Vart jag än är, oavsett jag är hemma själv och stänger av min telefon.
jag känner mig djupt sårad och uppriven inombords,
just på grund av en kille såklart ;) 
varför skulle jag ens träffa honom?
Haha, men men..
Jag funderar på att lägga detta åt sidan och totalt bara
glömma och gå vidare...
Med glömma och gå vidare har ju inte bara med en grej att göra ;) 
Utan är ju massor av saker. 
Saker som jag dock inte orkar berätta eller så. 
Men detta får räcka för nu. 
Nu jävlar är det fan i mig GODNATT!!!!